Jag är i slutet av min utredning i Uppsala. 
Har själv bara blivit positivt bemött, nu senast har jag träffat teamets psykolog.

Alla i teamet har varit väldigt noga med att understryka att det bara är jag som vet vad min könstillhörighet är, och att deras roll är att utesluta att det inte är något annat som ger mig dom här känslorna och tankarna, tex dysmorfofobi.

Om jag jämför kontakter med vården utanför transvården är det en enorm skillnad, har träffat flera rent idiotiska läkare som har kläckt ur sig saker som man bara vill skrika rakt ut åt dom. Transvården har bara varit trevliga mot mig.

Det enda jag kan råda dig till är att få iväg en remiss. 
Vänta inte (om du känner dig redo för en utredning) och gör som jag och skit fullständigt i diagnoser och vad dom kallas, det är bara ett ord. 
Jag lider av könsdysfori och har rätt till vård. Punkt. 🙂

Tack för så fint svar! Kanske ska göra det ändå…

#2 Känner du dig redo så kör på. 👍
Om det inte skulle kännas bra kan du, vad jag förstår, ha rätt att byta team till en annan ort, men då blir det nya väntetider.

Jag vill inte låta pushig men jag ångrar som sjutton att jag inte tog tag i detta tidigare, är idag 30 och visste hur det låg till redan när jag var 15. 
Men det är bara hur jag känner.

Du har så rätt! Vet bara inte vad jag vill ha ut av det än 😐

#4 Det måste du inte veta redan nu heller. Bara för att man påbörjar utredningen måste man inte ha helt klart för sig vad man känner att man behöver för typ av vård sen - om någon typ av vård överhuvudtaget. 

En del personer har gått utredningen bara för att få hjälp att bena ut vad deras könstillhörighet är (man, kvinna, ingetdera eller bådeoch - breda termer men du förstår vad jag menar). 

Om du ringer till ditt team kanske dom kan tipsa om en kunnig kurator eller psykolog i din närhet om du vill gå och prata med någon om dina känslor och tankar innan du ger dig på en utredning?

Det kan jag ju göra, skulle nog vilja ha någon behandlig men är osäker på både hormoner och operationer än så länge. Tack!