Stark och gripande artikel
Blev väldigt berörd när jag läste den här artikeln: http://www.expressen.se/kvallsposten/10-arige-olle-berattar-i-klassen-jag-ar-olivia/
En 10-åring ställer sig upp inför klassen och kommer ut som transperson. Helt underbart starkt! Även härligt att läsa om de mycket stöttande föräldrarna.
Samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig som en jävla fegis. Har nyligen börjat på nytt jobb, men har inte på något sätt gett uttryck för min identitet som non-gender/icke-binär. Jag har bara låtit kollegorna stoppa in mig i det fack de tror är lämpligt och det känns som jag har målat in mig i ett hörn. Kan en 10-åring stå upp för sig själv, så borde väl jag kunna det också! 🤔 Nåväl, det är inte för sent än…
Från det ena till det andra: Trevlig sommar till er alla! Även om det spöregnar och känns som oktober i skrivande stund.
//teet
Underbart 😍
Jag tror du tar det i den takt som du känner att du själv vill. Det är så mycket på ett nytt jobb som du behöver få in: rutiner, lokaler, arbetskamrater och så vidare.🌺